Det finns något vackert i kommunens vision. Något poetiskt. Något som nästan får en att vilja tända ett ljus, luta sig tillbaka och viska:

“En plats för fler. En plats i balans. En trygg plats.”

Men som alla som bor i Nätradalen vet.

Visioner är lite som norrsken. Man kan se dem från Holmen men de är oftast någon annanstans.

Kommunen säger att satsningarna ska “fördelas över hela det geografiska området”. Det är gulligt. Det är som när man säger till barnen att man älskar dem lika mycket, men ändå råkar ge den ena en ny iPad och den andra en reflexväst.

För medan vi här ute i Köpmanholmen räknar groparna i vägen som kulturminnen, så får centralorten en helt ny stadsdel. En stadsdel som ska locka “5000 fler”, helst unga, kreativa, urbana människor som drömmer om att bo i hyresrätt med utsikt över framtiden och en byggkran.

Att stadsdelen inte är klar förrän 2030 är inget problem. Kommunen räknar kallt med att inflyttarna väntar. De sitter väl redan i startblocken, med flyttkartongerna märkta, “Örnsköldsvik – framtidens kreativa nav (leverans senast 2030)”.

Och här står vi. 20 minuter från stan. Mitt i Höga Kusten. Med natur, hav, kulturhistoria och småhusområden som faktiskt redan finns.

Vi har allt utom… ja, satsningar.

Det är lite som om kommunen tänker: “Varför utveckla områden där folk redan vill bo, när vi kan bygga något helt nytt där de kanske vill bo om fyra år?”

Köpmanholmen är som den där kusinen som alltid blir bjuden på släktkalaset, men som får sitta vid barnbordet trots att hen är 47.

Vad får vi då?

• En vision.
• En slogan.
• En känsla av att kommunen vet att vi finns, men inte riktigt minns var vi ligger.
• Och förstås, löftet om att satsningar ska fördelas över hela kommunen. Lite som att strö flingsalt över en gryta, tekniskt sett är det fördelat, men det gör ingen större skillnad.

Det ironiska är att det kommunen säger sig vilja ha, fler invånare, fler barnfamiljer, fler som väljer Övik, är exakt det som småhusområden i Nätradalen redan levererar.

Men istället för att stötta det som fungerar, satsar man på det som kanske fungerar. Det är som att byta ut en fungerande cykel mot en enhjuling “för att det ser innovativt ut”.

Vi är inte ute efter visioner. Vi är ute efter verklighet. Vi är ute efter att kommunen ska titta på kartan och inse att Köpmanholmen inte är en mytologisk plats som bara existerar på gamla vykort och minnen av industrier som lades ned för över 40 år sedan.

Vi vill ha:

Utveckling av småhusområden

Faktiska investeringar i Nätradalen

Infrastruktur som inte är från 1987

En kommun som förstår att Höga Kusten inte slutar vid södra rondellen.

Så när kommunen säger: “Vi bygger bäst tillsammans!” så undrar vi här ute i Holmen, “Javisst. Men när får vi vara med och bygga?”

För just nu känns det mest som att kommunen bygger bäst tillsammans med centralorten.

Yan Strömberg Juth